Detta är mina kommentarer av startfältet i Pildammarna:

Alexandra Liljekvist / Bubbla: Svensk underhållningspop som passar i Bolibompa. Proffsig produktion, en av de tightaste i startfältet. Sångerskan passar utmärkt till låten. Låtskrivarhantverket är utan klander: det är genomtänkt och småfyndigt med trallvänlig refräng som fastnar. Underhållningsvärdet är starkare än det konstnärliga.

10 points go to Romania / Balkan Boy: Plastig synth-Reggae. Det är barnsligt (i betydelsen ogenomtänkt och omoget) och tuggummirosa, men inte bra på långa vägar. Vet inte vad de vill förmedla riktigt. Känns konstigt.

Hilda Denny / Booked for being me: modern R&B-Rock-crossover a´la Pink. Bra känsla hos sångerskan; passion och övertygelse. Låten är speciell och har ett genomtänkt sound men känns inte riktigt färdig. Lider risk av att vara för monoton på ett okonstnärligt sätt. Hilda får nog börja samarbeta med en driven låtskrivare som kan få hennes musik att växa. Gör hon det kan hon komma tillbaka och övertyga oss.

Jukeboxers / Tänder du på mig: FM-rock a´la Brandsta Citysläckers. Snygg produktion men ointressant och utan konstnärligt värde. En massa B-rim och klyschor staplade på varandra. Det bästa med låten är sångarens röst och det faktum att han sjunger på skånska, något som emellertid bleknar ju längre låten fortgår. Det övertygar inte. Inte ens om de framför den bra, vilket de med all säkerhet kommer att göra eftersom de är ett väl samspelt coverband med många gig på bröllop och firmafester. Nej jag tänder inte på detta.

Marie Nilsson / Som solen: Den tuffaste av Sassas konkurenter. Riktigt bra. Bra produktion. Låten är snyggt arrangerad och snyggt uppbyggd med innerlig och mysig sång och bra text. Musikerna är duktiga och Marie ser bra  och trevlig ut och ger en hemtrevlig country-feel. Nackdelen för Marie är att låten inte är en party-låt. Festivaler mår bra av tjo och tjim, och det är inte mycket tjo och tjim här. Men när man är trött på buller och partaj kan man dock vilja ha lite innerlighet. Hennes chanser att vinna är därför högst beroende på var i startfältet hon hamnar. Ju senare i setet hon hamnar desto större är hennes chanser

Pierroff / The girl one of a kind: Stark låt och produktion med fyndig text i verserna. Kan stå och falla på hur väl de framför den, hur pass proffsiga de är. Dessvärre för bröderna Pierroff verkar de inte ha så stor scenvana. Hade onekligen passat i Melodifestivalen. Tyvärr för låtens del är versen starkare än refrängen vid första lyssningen – refrängen har samma gestik och melodikurva som versen, fast sämre. Refrängen växer ju nog med lyssningarna, men att versen sätter sig bäst första gången man hör den är ju ett minus.

Simon Andersson / Crazy: Söt och charmig låt, bra och stark röst som passar utmärkt till låten. En  låt det är lätt att sjunga med till redan första gången. Dess allsångspotential kan onekligen dra röster. Återigen står vi inför ett bidrag som är väldigt beroende av hur det framförs. Lyckas Simon anknyta bra till publiken kan han få alla att gunga och nynna med i den. Låten i sig är dock inget man ramlar av stolen för. (Skulle nog själv inte drista mig till att skriva någon låt som hette ”crazy”efter Seal, Gnarls Barkley och Aerosmith)

Sassa / Enough: Denna låt kan jag ju omöjligt säga något om eftersom jag själv skrivit den. Naturligtvis hoppas jag ju på vinst för Sassa, men som man säger: Que sera sera…etc.

http://hd.se/noje/2011/05/31/5-raka-till-sassa-bodensjo/